Emmas Bokhylla

Under ett par heta, ångestfyllda veckor får vi följa med Ann Heberlein in i hennes privata helvete, där hon har befunnit sig i omgångar sedan tidiga tonåren, dit hon med jämna mellanrum alltid återkommer. Sedan nästan 20 år tillbaka lider hon av bipolär typ 2 (manodepressivitet) och när det, men uppehåll på flera år, slår till med sin fulla kraft så tar den med sig Ann, långt, långt bort från där hon egentligen vill vara och ofta får henne att förlora fokus på de saker som hon tycker är viktiga i livet.

Hennes liv är både en framgångssaga och en misär. Hon teologie doktor och forskare i etik, hon är debattör och författare och hon får mycket jobb och förfrågningar, hon är gift med en man som älskar henne och hon har tre barn som hon älskar. Hon har dessutom svår ångest, perioder då hon inte kan sova, inte kan tänka och som ständigt fylls av självmordstankar, hon klarar inte av sin älskande man utan kan inte förstå hur han fortfarande kan stanna med henne, sjuk och notorisk otrogen som hon är. Hon har planerat in sitt självmord i minsta detalj, vart hon skall vara, vad hon skall ha på sig och hur hon kan gå tillväga. Det enda som egentligen hindrar henne är de tre barnen och hennes kärlek till dem. Hon tvivlar starkt på att hon fortfarande skulle ha varit i livet om det inte hade varit för dem, men hon är inte längre säker på att det räcker, för snart orkar hon inte längre, den sista periodens sjukdom har arbetat upp ett sår som hon inte är säker på kommer att läkas. Hon och hennes man befinner sig i en knivig ekonomisk situation och i en krass, avslutande fundering spekulerar hon kring hur hennes självmord skulle kunna orsaka en medial storm och på så sätt öka försäljningen av boken och förbättra hennes familjs ekonomi.

Det första jag gjorde när jag hade läst ut sista sidan var att Googla ” Ann Heberlein” och dubbelkolla om hon fortfarande var i livet och det är hon. Det är en extremt utelämnande bok, kapitel om hennes inferno blandas med avsnitt om den litteratur som finns i ämnet och Anns knivskarpa slutsatser och reflektioner kring den är oerhört bra. Jag läste ut boken i två sittningar, efteråt var jag som bedövad, gick och lade mig och sov som en medvetslös fram till dess att klockan ringde 9 timmar senare.

Innan jag läste den här boken så tyckte jag att jag ändå visste lite om psykisk sjukdom och vilka lidande det kan medföra, men nu har jag slagit fast att jag inte vet ett dugg, inte ens kan föreställa mig vilket helvete det kan vara. Alla borde läsa den här boken, för det är en insikt som jag tror behövs i samhället!