Emmas Bokhylla

Det bästa med att ha högar med böcker hemma är att man ibland hittar sådant som man hade glömt bort att man hade och blir glatt överraskad. Den röda soffan tror jag att fick av mina föräldrar julen 2009 (varför han ingen skrivit i den, vi brukar ju alltid skriva hälsningar i våra böcker?) och den har fått ligga i min garderob och mogna (ja, jag bor i en företagslägenhet utan bokhyllor) tills jag i förra veckan plockade fram den, började läsa och satt sedan fast tills jag sträckläste den.

Anne har sporadisk kontakt med sin gamla vän och älskare Gyl, som har flyttat till en liten by vid Bajkalsjön där han lever ett stillsamt liv där han spelar byteater och bygger drakar till alla barnen. Efter ett tag upphör kontakten och Anne, som blivit orolig, bestämmer sig för att ta Transibiriska järnvägen dit för att ta reda på vad som har hänt honom.

Hon tar inte turistversionen utan lokaltåget och under sin resa betraktar hon sina medpassagerare och miljöerna som passerar utanför fönstret, samtidigt som hon funderar över sitt liv hemma i Paris. Speciellt funderar hon på den gamla damen, Clémence, som bor i samma trappuppgång och som hon umgås med flera gånger i veckan. Anne läser högt för henne där hon sitter i sin röda soffa, eller berättar om spännande, äventyrliga kvinnor som levt genom tiderna och de frossar i allt kvinnligt uppror som pågått i världen, dricker vin och njuter av att vara vänner. De berättar också för varandra om det som det aldrig blev något av, om Paul som blev skjuten under upproren och Gyl som hade för mycket inre uppror.

Ju närmare Anne kommer till Gyls lilla by, desto mindre bryr hon sig om hon egentligen träffar honom. Resan till honom har istället blivit en inre resa och hon inser att det man förlorat inte alltid behöver vara livsavgörande, att tiden alltid kommer att fortsätta, livet likaså och att det inte behöver vara slutet just för det.

Det här är en liten pärla som jag satt helt fastklistrad vid och när jag slutade så frågade jag mig själv hur den kunde ha fått ligga i garderoben så långe, hur kunde jag ha tillåtit det? Jag funderar över tidens gång, på hur saker och ting kanske inte alltid blir som man har tänkt sig och jag bestämmer mig för att den dagen jag sitter, förhoppningsvis vid en väldigt hög ålder, så skall jag vara nöjd med det som blev, hur det nu än slutade.

I slutet av boken finns en lista över böcker som det svenska förlaget, Sekwa Förlag, har gett ut och det finns massor av intressanta titlar, bland annat har de gett ut Igelkottens elegans av Muriel Barbery, en bok som har lovsjungits både av press och bloggar och som jag har bestämt mig för att skaffa nu till jul, jag har höga förväntningar på den. Om den är bra så kanske jag har ett nytt favoritförlag?