Emmas Bokhylla

Nombulelo Nonkonyana, som kallar sig för ’Annie’ för att det är lättare för hennes vita Madam att uttala, att förstå, arbetar under en längre period (tid anges inte, men jag skulle gissa att vi talar om 10-15 år) som hushållerska hos en vit familj, samtidigt som slutet av Apartheideran rasar runt ikring dem och början på en ny era inleds.

I en rad monologer till sin Madam berättar hon om hennes liv, deras liv, och hur personliga, politiska och ekonomiska tragedier härjar båda deras liv. Liknande upplevelser inträffar för dem, men samtidigt så oerhört olika, för visst har olika händelser olika innebörd för den vita övre medelklassen och den svarta arbetande underklassen.

Madam har en naiv nyfikenhet och en vilja att allt skall bli bättre i Sydafrika för alla, svarta som vita, vilket Annie är glad över, men ändå inser hon att hennes Madam inte kan förstå hennes liv och väljer att bara berätta väl utvalda delar. För hur skulle hon kunna förstå att Annies äldste son har gått med i ANC, försvunnit helt och hållet och att hon går i ständig skräck över att han skall bli dödad av kravallpoliserna som härjar i ghettot där hon bor? Hur skall hon förstå att anledningen till att Annie sökte jobb hos hennes var att hennes man har flyttat ifrån henne, till en betydligt yngre kvinna, och hon inte längre kan ge mat till sina barn? Att Annie måste jobba extra skift på ett hotell tre dagar i veckan för att försörja sin familj? Att Annies mans familj övertalat honom att han måste skiljas från henne och gifta sig med sin nya kvinna och att hon helt plötsligt inser att den familjen hon trodde var hennes har antingen vänt henne ryggen eller tagits ifrån henne?

Madam, hemmafru, som visserligen har blivit övergiven av sin man, men ändå sitter i en vit villaförort i ett tvåvåningshus med sina två barn, ex-mannen skickar pengar till allt hon och barnen behöver. Vars grannar väser om de svartas intåg i politiken kommer att störta landet i fördärvet och som behandlar Annie som om hon vore skit bakom Madams rygg. Kan hon egentligen förstå? Annie är övertygad om att hon inte kan, och väljer att vara tyst om det som ständig plågar henne.

Den här boken var oerhört bra och jag var tvungen att läsa dem i omgångar, för ibland blev det bara för överväldigande. Annies stretande, hennes barns oförståelse och hur allt plötsligt glider henne ur händerna. Hur den politiska utvecklingen i bakgrunden bara förstärker hennes berättelse, för Annie vill visserligen att allt skall bli bättre, men samtidigt är hon rädd, för hur skall våldet, upproren och polisbrutaliteten påverka just hennes familj.

Boken fick mig också att tänka på en kollega från Sydafrika som på min fråga om det var säkert i SA svarade att det var det visst det, sååå fint och trevligt. När jag sedan frågade var han och familjen bodde så berättade han att de bodde i en gated community, med stängsel, taggtråd, 24 timmars säkerhetsvakter och övervakningskameror. Det är inte min uppfattning om ett säkert land, men jag skulle gärna vilja få möjligheten att åka dit och se det med egna ögon, så att jag slipper dra slutsatser utifrån andra människors berättelser.