Emmas Bokhylla

Nu har jag precis last ut 3 Agatha Chrisite-bocker pa raken och aven om jag var inne i ett underbart Christie-flow och hade flera olasa pa lager sa bestamde jag mig for att bryta av med nagot annat. Av den enkla anledningen att jag inte vill forlasa mig och trotta och sedan inte lyfta en Christe-bok pa resten av aret, for det vore trist.

 

De jag har last ar "Postern of Faith" (70-tal), "Third Girl" (60-tal) och "Towards Zero" (40-tal). Jag TROR att jag inte har last nagon av dem tidigare, men jag ar inte saker pa "Towards Zero", hade en kansla av igenkannande, jag kan ha last den pa svenska for lange sedan.

 

Lite kort om bockerna;

 

"Postern of Faith"
Borjar kanon, fortsatter bra och sjabblas bort i slutet. For mycket hemlighetsmakeri, for snabbt avslut. Blev du sjuk, Agatha? Big  no-no!

 

"Third Girl"

Borjar segt, forsatter battre och slutar bra. Aven har ar slutet lite haffsigt, men anda klart godkant.

 

"Towards Zero"

Borjar bra, blir bara battre och far ett ordentligt slut dar alla korten laggs pa borde och alla de smutsiga detaljerna reds ut. Yummy, me reaaally like! Men, vad katten hande med Kay? Aja, hon fick det nog ratt bra i alla fall, skulle jag tippa. Jag alskar Christies bocker fran 30-40-talet och det ar da jag tycker att hon hade sin storhetstid, sa att den har foll mig pa lappen kanske inte ar sa konsigt? Klassik pusseldeckare i tjusig, overklassig badortsmiljo? Kan det bli battre?

 

Nar jag flyttar hem, en av de sakerna som jag verkligen ser fram emot, det ar att ha en helt egen bokhylla for alla mina Christie bocker! Jag vill ha en med sa manga olika utgavor som mojligt i, for att spegla alla de perioder och olika utgavor som Christie finns i. Fran sent 20-tal till sent 70-tal, det ar baske mig inte manga forfattare som kan tavla med det!

 

 

...går jag på semester. Och åker faktistk till Sverige i två veckor.

Men innan dess är det massor som skall ordnas.

En utomhuskampanj torsdag-fredag (dagtid den här gången, tack och lov), veterinärbesök på söndag, nationell helgdag på måndag, bekräftelse på viktgränsen på biljetterna på tisdag, frenetisk packning, städning och bortlämnande av Katti skall klaras av innan dess. Tror inte att det kommer att bli några problem, det brukar det inte bli.

 

Dock måste jag hitta en stabil väska som rymmer 20 kilo böcker. För hem skall de, så det så!

Ebba von Sydow skriver krönika på GöteborgsPostens hemsida (finns säkert i pappersversionen också) om hur kritiserad hon blir för att hon arbetar, trots att hon har en lite tremånaders bebis. Tydligen haglar kommentarerna från besserwisserläsare om att hon skulle ha skaffat en hund istället för en bebis och att hon kommer att ångra sina val bittert senare i livet.

 

Vad trött jag blir. Är man författare/journalist och kan flexa sina arbetsuppgifter hur mycket som helst, då är det väl inga problem att jobba när man har en liten bebis? Det känns lite som om folk tycker att man banne mig skall låsa in sig hemma och knappt gå ett steg utanför hemmet utan stanna i sin grotta med bebisen tills den fyller ett. Minst. Men, är det någon skillnad på att gå och fika med sina kompisar och sitta och skriva en krönika medans bebisen sover? Egentligen. Personligen så skulle jag gärna ha ett sådant jobb den dagen jag får barn, det låter alldeles underbart flexiblet och barnvänligt i mina öron!

 

Och förresten, igen, varför skriker ingen på de manliga författare som gör samma sak? Man kan ju undra...

 

Aja, jag har i alla fall Ebbas senaste bok som ligger och väntar på mig hemma i Sverige, och jag ser verkligen fram emot att läsa den!

 

 

 

I går läste jag ut  min bok ("Take a chance" av Sarah Webb") på ren viljestyrka innan jag krachlandade i sängen efter att ha jobbat 04.00-21.00. Trött men oerhört nöjd och glad, måste jag säga.



Nu på morgonen var det dags att välja bok i all hast och det där med att fundera och tänka på vad man har reflekterat över tidigare, vad man trr skulle passa just nu samt tänka efter lite är svårt när man rullar ur sängen, sömndrucken och lite mörbultad.


Så då gjorde jag det enda rätta - rotade runt i högen med " borde läsas snart"-böcker sm ligger vid mitt sängbok och tog den första som kändes till talande. Det blev " Praxis" av Fay Weldon, som jag till och med hade glömt att jag hade lagt i den högen.


I bilen på väg till jobbet skall jag påbörja den.

Alla vill ha en Muminmamma, en uppoffrande, snäll mor som alltid har god mat, varma bullar och kramar redo när det behövs. I alla fall sägs det så. Jag vet faktiskt inte, låter inte det rätt...trist? Är det inte roligare att ha en som är spralling, roliga och målinriktad? Klart att man alltid vill ha en massa kramar och krälek, men någon som är helt självutplånande? Njae, det låter osunt. Visserligen erkänner jag att jag gillar Muminmamma och beundrar henne, mest för hennes fantastiska tåla mod och för att min egen mor har drag av henne  (drag som jag själv hoppas kunna uppvisa om det blir barn någon gång), men samtidigt tänker jag att det måste vara jobbigt att vara henne. Alltid snäll, alltid mild, aldrig arg när ungarna hittar på jävelskap, gift med en äventyrslängtande, Christie-läsande dagdrömmande karl? Jag kan beundra, men själv skulle jag nog få spader...

 

 

Ann Heberlein skriver om att vara Muminmamman,

Lars Linder på DN srkiver mycket vackert om hur hans då 21-årige son fick en hjärntumör och efter operationen blev liggandes som ett paket på sjukhuset. I sin desperation och för att undvika tystnaden så tar Lars med sig den då mycket populära (och som precis hade vunnit Augustpriset) "Populärmusik från Vittula" av Mikael Niemi och läser högt för sin son. Mirakulöst så kvivknar han till och lyssnar genom bandagen på berättelsen från norra Sverige. Lars text var gripande och du kan läsa den HÄR!

Jag har nämnt tidigare att jag är rätt förtjust i lokal litteratur och gärna skulle köpa mer av den, om tillfälle fanns. Här nere i DSM så har A Novel Idea ett ganska bra utbud, så här klagar jag inte!

 

Men hemma är det svårare - jag är ju inte där rent fysiskt utan kan bara läsa om böckerna på webben. Till exempel så Ing-Marie Johansson i Björnhova släppt en ekologisk kokbok. Hon odlar och säljer ekologisk mat, en del av varorna verkar onekligen ha en intressant twist, vad sägs om till exempel rödlöksmarmelad?  Det gör mig onekligen nyfiken.

 

Menmen, vi får väl se om jag kan lägga vantarna på ett ex när jag kommer hem, jag är inte så ofta i Färjestaden, det är lite väl långt söderut.

Katrine Kielos har skrivit en krönika om vikten av att vara påläst som Hermoine och om att det fatiskt inte är något fel med det, trots att andra människor, som inte delar ens uppfattning (eller kanske känner sig hotade av ens person?) kan komma att påstå det ibland.

 

Krönikan startar med att hon berättar att innan en debatt så säger en av de äldre, manliga deltagarna lite hånfullt att hon alltid måste vara så himla påläst, hon kan inte bara tuta och köra, vilket gör henne helt ställd för tillfället. I mina ögon är det vanlig, rutten härskarteknik som anvånds av personer som vill sätta en annan person ur balans och det reflekterar hon också över och gör en jämförelse med Hermoine i Harry Potter-böckerna.

 

För egentligen, Harry gilder runt mycket, pluggar inte så mycket, kommunicerar inte speciellt mycket (det här stör jag mig faktiskt själv på en hel del, det är inte så jäkla svårt att bara prata med varandra!), litar till sin tur och inneboende talang - och får rätt ofta hjälp av Hermoine. Överlever till och med ganska många gånger på grund av att hon kan de rätta trollformlerna och kommer ihåg dem vid rätt tillfälle.

 

Påminner mig ganska mycket om mina högstadieår, när man blev sedd som jordens nörd bara för att man läste sina läxor och kunde svara på i alla fall en majoritet av frågorna. Och där en majoritet av killarna bara gled runt med ett självklart självförtroende och tyckte att plugga, det behövde man inte, det fixar sig alltid, på ett eller annat sätt. Och det gör det ju ofta, på ett eller annat sätt, men kanske inte alltid som man hade tänkt sig.

 

Själv önskar jag att jag hade haft mer klacksparkssjälvförtroende, men samtidigt är jag glad att jag har insett vikten av att vara påläst. Det gör livet så mycket lättare i längden.

 

 

 

 

 

Alltså, det är väl allmän kännedom att det är svårt att försöja sig på sin penna? Och att de flesta författare har minst ett jobb utöver skrivandet. Och att förmodligen alla drömmer om att kunna försörja sig på det.

 

För det blir väl onekligen enklare att producera text om man inte jobbar heltid, eller hur? Jag vet ju själv hur trött man kan vara när man kommer hem om kvällarna, lite svårt att sätta sig och producera då...

 

 

Någon som absolut inte behöver bekymra sig om det är Camilla Läckberg, som tydligen är den som tjänar bäst i skrivar-Sverige för tillfället.

 

Det gjorde mig glad, för hon har fått utstå mycket spott och spe, och inte minst avundsjuka, Läckbergskan, kring sina böcker, allt från ifrågasättande av kvalitén, påhopp av andra författare och Gud vet vad och fan och hans moster. Allt det här tjafset om Deckardrottningarna och hur de "urholkade svensk litteratur"-gnället som kom främst från kända, svenska manliga författare (någon som minns vem som sade vad i hela historien?). Jag har själv läst de fyra första böckerna och tycker att de är trevligt lättsmälta, underhållande och helt okej om man läser dem en och en lite då och då. För nästan alla författare blir tjatiga om man sätter sig och sträckläser hela deras produktion...

 

Och hoppas, jag hoppas verkligen, att Camilla skrattar hela vägen till banken, trots alla sårade manliga egon som hon har passerat på vägen.

 

 

 

... en garderob full med böcker (nej,för tillfället äger jag inga bokhyllor. och ja, jag förvarar mina böcker i garderoben) och ändå kan jag inte för mitt livb komma på vad jag vill läsa? Kamelbokmobilen tog ju slut på ett litet kick...




Dagens I-landsproblem?!

DN kör en serie om Missförstådda Monster nu i sommar (er sommar alltså, min vinter, faktiskt, om jag får be!) och först ut är Mårran. Eftersom jag är Big Time Muminfantast, så gillar jag även Mårran, även om hon skrämdes lite när jag var liten. Eller, rättare sagt, hon var döläskig! Minns fortfarande den skräckblandade förtjusningen när vi hade högläsning av "Trollkarlens hatt" när jag var liten och Mårran kom närmare, och närmare...

 

Magi, rubiner, hattar och Mårror...

 

 

 

 

...hur glad jag var över att min vän skulle komma och hälsa på och kunde ta med sig ett lass böcker till mig? Jag är fortfarande lika strålande glad över att hon kommer (DET skall bli alldeles fantastiskt), MEN, jag har fått beskedet att böckerna inte hinner fram i tid.

 

Tänkte inte på att Midsommarafton (HUR kunde jag glömma det?) inte är en arbetsdag, tänkte inte på att 2-5 dager inte betyder 2-5 dagar innan jag har dem i brevlådan, utan 2-5 innan ordern skickas. Så jag var tvungen att avstyra den och se till att den skickades hem till mina föräldrar, dit jag kommer i december, annars skulle min vän få ha dem liggandes hos sig rätt länge... Adlibris erbjöd sig såklart att avbryta ordern, men eftersom det fanns några böcker som jag behöver lite mer akut så får jag se till att de skickas hit, resten får som sagt vänta. Men jag får ju i alla fall härligt besök, det är ju alltid härligt!

 

Tja, jag kan ju se det positiva i det hela. Jag har aldrig handlat julklappar till mig själv redan i juni. Det måste vara ett rekord.

 

 

Det som fanns i paketet var;

- MaryJanice Davidson; Undead and Unappreciated
- Anders Fager: Svenska Kulturer
- Kaffe Fasset: Kaffe Fassets Quils en Provence
- Emma Hamberg: Baddaren
-Mons Kallentoft: Sommardöden
-Johannes Källström: Mörkersikt
-Karin Alfredsson: 80 grader från varmvattnet
-Fred Vargas: Mannen som vände insidan ut
-Carin Wolff-Brandt: Konsten att ge ut böcker

 

 

 

När jag läser om det här läsprojektet i Strängnäs på DNs hemsida så blir jag så himla glad! Det är precis så man lär sig ett språk, genom läsglädje och väcker nyfikenhet och intresse, inte genom att traggla samma stycken om och om igen utan att fatta och utan att gilla...!

 

Önskar att all språkundervisning skulle fungera som så!

 

Jag skulle nog själv behöva en dos av det, min Kiswahili skulle gå mycket bättre då!

 

 

Bland det mest underbara som finns är att planera sin sommarläsning. Beställa hem böcker från internet eller botanisera i någon trevlig boklåda. Fundera över vad som passar på stranden/i sommarstugan/på utlandssemestern. Kånka på glänsande pocketar som är så vackra och trots att man inser att man kanske bara kommer att hinna läsa 75% av dem eftersom alla böcker som man har hemma riskerar att ta över lite mer än vad man planerat, trots det älskar man dem där och då. Jag har sett det på massor av bloggar, jag vet att nästan alla har haft den här underbara stunden i år. Och blir lite avundsjuk.

 

Jag skall inte klaga, absolut inte, jag har det jättebra här och dessutom så kommer min fantastiska vän på besök i nästa vecka (jag har äntligen beställt böckerna, det kommer i ett senare inlägg!). Men jag saknar det, men jag skall inte klaga. Fantastiska Lingonhjärta har hittat en lösning på delar av problemet!

 

Vad skall du läsa i sommar?

Två återkommande drömmar som jag har om böcker är att jag antingen hittar böcker jag letat efter länge (t.ex. de Lottaböcker som jag saknar i min samling, eller varför inte okända böcker ur serier som jag älskade som barn, som Annika-böckerna, eller varför inte Britta och Silver-serien), vilket ger en underbar känsla av tillfredsställelse, eller att jag får en massa böcker gratis och inte kan bära med mig alla, eller måste välja under tid och blir sjukt stressad.

 

Det sista har faktiskt hänt mig i verkligheten och jag vrider lite på mig bara vid minnet. Och får lite ångest faktiskt, trots att det var flera år sedan. Låt mig berätta...

 

En vinter för en 5-6 år sedan blev en av våra grannar väldigt sjuk och hamnade på sjukhuset i den näsrmaste större staden och när vi var inne någon vecka före jul för att hälsa på. Jag hade en ganska kraftig förkylning och det beslutades när vi kommit till sjukhuset att jag inte kunde besöka hennes avdelning, så min pappa och jag gav oss iväg på ett ärende medans min mor var på besöket. Några kvarter från sjukhuset såg jag det som både det som är lite av den dröm och en mardröm - en skylt utanför en källarvåning i ett hyreshus där det stod "Skivor - Böcker - Tidningar"samt "Allt ska bort!". Jag övertalade pappa att stanna och vi gick in. I kassan stod en bitter ung kille som argt sade att den här veckan var allt gratis, för han skulle stänga den här värdelösa butiken och köra hela skiten till soptippen, så trött var han på förlustaffären. I butiken stod det minst tio sprängfyllda skrangliga IKEA-hyllor från 80-talet.

 

Här stannar vi ett ögonblick och tänker efter lite.

 

Inser ni vad det här betyder? En sprängfylld second hand-butik som man bara kan plocka hur mycket som helst ur, GRATIS! För om du INTE gör det, så hamnar allt på tippen. Smaka på den, hörrni!

 

Hur skulle ni reagera? Hur tror ni jag reagerade?!

 

I alla fall, jag visste att tiden var begränsad eftersom vi snart skulle tillbaka till sjukhuset och hämta mamma och jag visste att utrymmet i bilen (och hemma) också var begränsat så med en febrighet som skulle slå en malariapatient b:orjade jag gå igenom hyllorna. Än i dag kan jag inte riktigt minnas av som stod där, förutom ett par Jackie Collins-böcker i 80-talsdesign och ett par Britta och Silver-böcker i Mint Condition. Det snurrade i huvudet och jag började krypa längs golvet för att kunna läsa så många av titlarna som möjligt samtidigt som min far tittade på klockan och kastade oroade blickar på min växande hög. Jag skulle kunna tillbringa timmar där och det vet han, han vet också att jag skulle ta med mig hela butiken om jag bara kunde.

 

Då händer det som inte får hända och som tyvärr händer mig med jämna mellanrum; min mage pajjade. En snabb sammanfattning utan detaljer - sedan tidiga tonåren har haft besvär med min mage och periodvis är jag överkänslig mot en rad olika saker. Dock har det aldrig fastställts vad, men en hint är chili, stress samt en överkonsumtion av mjölk- och glutenprodukter. Det resulterar ibland att jag får aktubehov av att besöka faciliteterna i tid och otid (detta har dock inte hindrat mig från att luffa Sydostasien runt, tack gode gud för Dimor!). Där och då, i den dödsdödmda butiken med alla böcker som förmodligen skulle hamna på tippen om ett par dagar så uppstod ett sådant behov. Akut. Jag minns att det flimmrade framför ögonen och jag började kallsvettas samtidigt som magsmärtorna fick mig att vika mig dubbel. Jag insåg att jag var tvungen åka och det det snaraste och släppte i min förvirring Britta och Silver-böckerna i Mint Condition (WHY, OH WHY?!!?), tog den lilla spontana hög jag hade fått ihop och vinglade ut till bilen och min far som körde direkt till sjukhuset och deras besökstoaletter.

 

Sedan vägrade han att gå med på ett ytterligare besök och jag fick nöja mig med den hög jag fått med mig i flykten. Än i dag kan jag inte minns vad det var i högen, förutom att jag hade plockat med mig lite "klassiker som jag verkligen borde läsa". Den står fortfarande i min vrå hemma hos mina föräldrar, jag var så besviken att jag inte ens iddes gå igenom den igen när vi väl kommit hem.

 

Och nu för tiden drömmer jag mardrömmar om just det scenariot. Att alla böckerna är gratis men att jag itne ens har tid att gå igenom dem ordentligt....

 

 

En sak som jag tänker mycket på vissa perioder om året, är hur avundsjuk jag faktiskt är på alla som kan beställa hem böcker lite hur som helst från t.ex. adlibris (där jag alltid gör mina inköp och terroriserar personalen om olika sakerna. De är oerhört serviceminded, faktiskt, hela tiden. Och trevliga. Undrans vad de gör efter varje skickat desperat mejl, kastar pil på lämpligt utvalda objekt i rummet?), bara för att de känner för det.

 

Speciellt när de har säsongsrelaterade specielarbjudande. Eller, alltid när de har specialerbjudanden. För det går faktiskt inte att skeppa dem till Tanzania sådär utan problem.

 

Okej, A Novel Idea är faktiskt riktigt bra och de försöker ständigt hålla ett brett utbud, jag skall inte klaga. Och deras personal känner igen mig (jag gick in i deras tält på Karibu Fair och en av deras medarbetare stannade mig och utbrast inför sin kollega - 'Det här är en av mina stammiser på Slipway-butiken!'. tydligen sticker jag ut lite...) och anstränger sig för att ge bra service. Men det kan inte hjälpas att ibland är hyllorna lite väl utplockade, förmodligen sitter deras container fast i hamnen och de får skyla över med det de råkar ha i lager. Och det finns ju såklart andra butiker, men eftersom jag arbetar de tider på den plats i staden som jag gör, så får jag sällan tillfälle att besöka dem.

 

Så, ibland saknar jag det enorma överflöd som man kan få i Sverige. När man med några få musklick kan beställa hem Alberto Méndez-snackisen från Spanien (som jag dreglar över just nu...), kan hitta 12 Prix Femina-vinnare på under en halvtimme (som jag kämpar med att hitta här nere ibland), köpa hela Betsy Taylor-serien direkt och inte bit för bit eller varför inte bara alla Stephen King-böcker som man tror att man klarar att läsa, utan att oroa sig för hur man skall få dem tillbaka till Sverige....(för jag lämnar inte mina böcker någonstans, alla skall med!)

 

Aja, alla sommarläsare, tänk bara på hur bra ni har det ibland. Och jag skall sluta klaga, jag har många andra fördelar! Och det bästa med att inte alltid få läsa exakt det man vill läsa är att man upptäcker en rad böcker som man kanske aldrig skulle ha petat på annars.

 

 

 

 

Alltså, läser man en bok så är väl ett av minimikraven att alla sidorna kommer på rätt plats? I rätt följd?

 

I min upplaga av  "Summertime" så finns det två avsnitt där det har blivit feltryck och man får bläddra som en liten ost innan man hitta rätt sida. Eller, efter ett tag så vänjer man sig ju vid att man läser på två ställen i boken och bläddrar snabbt fram och tillbaka. Just nu bläddrar jag framåt men snart, när jag kommer i kapp så blir det att bläddra bakåt. Det stör onekligen i läsningen, även om boken är bra, så till slut ledsnade jag och gick över till 'The man who made husbands jealous'.

 

 

'Summertime' får en ny chans i kväll.

 

 

Kom just på mig själv med att parallelläsa " Summertime" av J. M. Coetzee med " The man who made husbands jealous" av Jilly Cooper.


Om jag någonsin har haft några intentioner på att framställa mig själv som kultrurredaktionsmaterial så går väl det down the drain nu.

Ju äldre jag blir desto mer intresserad blir jag av lokal litteratur. Allt från hembygdsböcker, minnen från svunna tider och till och med vykortssamlingar i bokformat som visar utvecklingen i en bygd. Speciellt kul blir det när man kan hitta spår av släktingar, då kan man känna historiens vindar blåsa lite extra.

 

 

Därför blir jag alltså intresserad när jag läser på Ölandsbladets hemsida om att Mona Pers är aktuell med boken "Min Barndoms Borgholm", som utspelar sig under hennes första 11 levnadsår på 1930- och 1940-talet. Min mors och min sambos släkt bor nämligen på ön och numera är den även min hemvist när vi reser hem till Sverige, så intresset har ökat gradvis de senaste åren.

 

 

Synd bara att lokal litteratur kan vara svår att få tag på, det är väldigt sällan typ adllibris köper in upplagorna - är man inte på plats så kan det snabbt sälja slut!