Skäms du?
Jag brukar ofta hävda att jag inte skäms för några av de böcker jag läser, men att jag ibland kan inse att andra skulle dömma mig utifrån dem (deras omslag, författaren, förutfattade meningar etc. Hänger ni med? Men, förförsta gången på länge läser jag nu en bok vars framsida skulle få mig att vilja sjunka genom jorden.
Ärligt talat.
Har ni någon läsning som ni skäms över?
Hahaha! Kan nog förstå att du känner att det är lite skämmigt med ett sånt omslag. Fast jag tycker egentligen inte att man ska skämmas alls för böcker. Jag skäms ibland när någon frågar mig vad jag läser och jag måste svara "en vampyrbok". Även om vampyrböcker är otroligt populära finns det förvånadsvärt få som jag träffat som förstått sig på det :)
Omslaget till Den vita katten var nog den senaste. Jag tycker också att det kan bli lite olustig stämning ibland när jag säger att jag läser någon genrelitteratur, tycker många verkar utgå ifrån att man läser antingen "romaner" eller deckare (som om inte det är genrelitteratur) och är inte beredda på något annat svar på sina frågor om vad man läser
Jag skäms inte över läsningen i sig, men jag skäms ibland över omslagen...som inte säger så mycket om själva handlingen...när jag var yngre läste jag massor med Harlequinböcker, och du vet säkert hur framsidan på dessa ser ut...hahaha...
ps. du har en award från mig i tidigare inlägg från veckan! kram!
Pinsamt nog så skäms jag aldrig över böcker jag läser, men jag kan inte låta bli att döma en del personer utifrån vad de läser. Något jag verkligen inte borde eftersom det lika gärna skulle kunna vara jag som satt där med samma bok.
Hahahaha! :D Där fick jag mig ett gott skratt. Förstår att det känns lite skämmigt att fiska upp en sådan bok på tåget. Fast jag tycker ändå att det är insidan som räknas. Ex. Twilightböckerna är ju till innehållet minst lika kioskromansaktiga som omslaget till din bok ger sken av att vara.
Jag skäms lite över att jag gillar Jean Auels böcker. Visst, det förekommer en hel del utstuderat snusk, men de är också spännande, historiskt intressanta och välskrivna.
Hehe, bloggade ju om exakt samma sak häromdagarna... ;) vi måste sluta skämmas!
Nej jag skäms inte över de böcker jag läser, däremot skäms jag för mycket för att läsa vissa böcker :) Du är däremot modig och har inget att skämmas för!
Jag skams sa mycket att jag forspillde minst en halvtimme dyrbar lastid i gar - for att jag satt med kollegor som formodligen skulle ha tankt bade det ena och det andra om den ahr boken... Det vill jag inte ha pa mig!
jag bara älskar såna där gamla böcker med förföriska omslag :)
Hahahaha, den der ville jeg og ha gjemt vekk ass! Ellers skammer jeg meg ikke så veldig tror jeg, jeg skammer meg i hvertfall ikke å vise til folk som kjenner meg hva jeg leser, men hm, jo, kanskje jeg er litt forsiktig når jeg bare sitter på toget/bussen.
Haha. Du får köpa ett sådant där pocketomslag! :)
Den ser verkligen ut som en riktig Hareluqinroman. Men frågan är: Är den bra? För i så fall spelar det ingen roll. :-)
Det roliga (eller sorgliga?) ar att den faktiskt ar riktigt bra, visst, bitvis ar den en slaskig romance, men samtidigt sa utspelar delar av den sig i en likriktad, "1984"-samhalle dar indoktrineringen av medborgarna ar total, makten ar korrumperad och manniskoliven ar mer elelr mindre vardelosa. Interssant mix, maste jag saga!
Senaste skämsboken jag kan kännas vid är Elsas mode + del 2 i serien. Dem har jag inte skrutit med, även om jag inte hymlar med att ha läst dem heller. Och; den enes skämsbok är ju den andres älskling :)
Precis, ibland skams man ogonen ur sig for nagot som nagon annan alskar, det ar viktigt att komma ihag!
