Emmas Bokhylla

Så här såg det första omslaget ut på den översatta versionen.
Kutym på 90-talet var att man delade upp i princip alla engelska böcker i minst två delar när man översatte
till svenska, så för att vara mer exakt så är det här första delen av första boken.

I går såg jag och sambon första avsnittet av TV-versionen av "Game of Thrones" som har blivit bejublad och älskad inom bokbloggarvärlden under året som gått. Det väckte en massa gamla minnen och jag satt och drömde mig tillbaka till åren då jag var som mest fantasyfrälst (12-17 år) och jag läste allt jag kunde komma över. I förra veckan bloggade jag om hur fäst jag var vid David Eddings och hur jag läste nästan all jag kom över i fantasyväg (jag måste skriva nästan, för jag erkänner att jag inte läste vare sig Robert Jordan eller Katherine Kerr, trots att de också peakade samtidigt som David Eddings. Jag vet inte riktigt varför) och var medlem i B. Wahlströms Fantasybokklubb och följde noga vad som kom ut.

Det måste ha suttit någon riktigt beläst och skarp på B. Wahlströms fantasyavdelning på den tiden, för fantasyfloden drogs igång rejält och även andra förlag drogs med och gav ut några riktiga pärlor som jag minns än i dag! Dock sinade floden efter ett tag, eller, om jag skall vara helt korrekt, blev mer mainstream och jag tappade lite intresse, vilket innebär att jag nu har ett par oavslutade seirer där hemma - gaaa, det finns knappt något värre om man är fast i bokserieträsket. Och flera serier kom bara ut med ett par böcker, sedan fick man vända sig till engelska utgivningen. Och, trots att engelska var ett av mina favoritämnen, så klarade jag på den tiden inte övergången mellan svenska-engelska när flera serier avbröts mitt i översättningen och hamnade därför onekligen på efterkälken. Nu har jag däremot inga problem med det språnget och har till och med bestämt att när jag flyttar hem till Sverige så skall jag ha en äkta fantasy revival och läsa igenom alla mina gamla favoriter, se till att komplettera alla avbrutna serier (OBS! Mycket viktigt! Jag hade till och med svårt att sova i går av ren irritation på mig själv över att jag inte visste hur det hela slutade....) och gå igenom sprången till engelska - sådana petitesser stoppar mig inte längre!

Så, igårkväll nqr jag hade lite svårt att sova så gick jag igenom alla de böcker som jag älskade som yngre och som jag känner att jag gärna skulle vilja läsa igen. En del är serier som jag aldrig avslutade av olika skäl (språk, lathet, tappat intresse), men som egentligen var riktigt, riktigt bra...

Några favoriter som måste återupplevas (de som jag minns just nu, alltså, minnet blir kortare med åren...);

Roger Zelazny och hans Amber-serie. Serie på tio böcker på svenska. Hur kunde jag inte kopa de två sista böckerna? Hur tänkte jag egentligen? Det här var fantasy på ett helt nytt sätt för mig när jag laste det första gången. Återigen, hur kunde jag?

Dave Duncan och hans A Man of His Word-serie. Serie på fyra böcker. De två första kom ut på svenska och jag var fast. Underbart! Men, sedan höll kanske inte projektet för bok tre och fyra kom aldrig på svenska utan en av bokklubbarna jag var med i erbjöd de två sista delarna på engelska och jag köpte dem, men var helt enkelt inte tillräckligt bra/motiverad att läsa dem på engelska så de blev liggande. Fy skäms! Dags att läsa om alla!

Tad Williams och hans Minne, Sorg och Törne-serie. Nio eller tio böcker på svenska och jag har alla utom den sista. Hur tänker man där egentligen? Tänker man överhuvudtaget? De var ju bra, dessutom! Måste införskaffas och läsas om!

David Eddigs. Älskade, hatade David Eddings. Borde försöka läsa om dem för att se om jag möjligtvis tycker att han fortfarande är lika bra. Risken är stor att jag inte gör det, men där och då, då var han kung!

Raymond E. Feist & Janney Wurts skrev den underbara Imperiets dotter-serien (sex böcker på svenska). Jag läste alla och älskade dem - politik och maktspel i en magisk värld, går det att inte tycka om?

Margaret Weis & Tracy Hickman har haft flera serier i Sverige med fokus på drakar; en som blev superpopulär och en som de slutade översätta (eller, blev det bara ett jättehopp och jag missade den sista delen? Måste snoka reda på!), som jag fkatiskt inte ens kommer ihåg vad den heter. Självklart fastnade jag för den mindre poulära som var mörk och underbar och hur det nu blev med slutet, så fick jag inget ordentligt avslut och tjurade ordentligt över det. Tillräcklige för att inte läsa den efterföljade, superpopulära serien...

Och så klart, George RR Martin, som där på 90-talet bara kom ut i en enda bok (eller, rättare sagt, två böcker, man delade ju nästan alltid upp dem på svenska, trodde väl inte att den svenska  publiken skulle orka med mastodontverk?) och jag minns att jag verkligen gillade den. Att jag väntade ett bra tag på den och till och med snokade runt på SF-bokhandeln i Sthlm efter dem. Hittade den engelska versionen, men blev lite avskräckt, måste jag säga. Hade precis börjat på universitetet, var överlastad med kurslitteratur och hade inget självförtroende när det gällde att läsa på engelska, så det fick vara. Tills nu. Nu jäklar skall den läsas från början till slut!

Det var en liten kavalkad av minnen som skall återupplivas och jag ser verkligen fram emot det, men till och med jag inser att det kommer att ta ett tag - alla böckerna ligger nämligen nedpackade i lådor, alternativt står i bokhyllan längst in i min lilla friggebod hemma hos mina föräldrar, och den är så överfylld att man knappt kan öppna dörren. Behöver ett riktigt hem i Sverige innan jag kan börja rota där....

Och TV-serien Game of Thrones?

Jo, det var ju faktiskt riiiktigt bra. Men jag satt nästan hela tiden och försökte minnas boken, trots att det är tio-femton år sedan jag läste den, och försökte pussla in de olika händelserna och gestalterna. Glada tjut när jag kom ihåg (yay, Karl Drogo!) och besviken tystnad när jag inte gjorde det. Måste sluta upp med det där, annars kommer jag att sabba hela serien... Som kommer att bli BRA, jag känner det i hela kroppen!