Emmas Bokhylla

... läser jag (som jag bökade rätt på i mörkret i morse)  "Praxis" av Fay Weldon och det är alldeles, alldeles Weldonsk hääärlig. Galen. Ond. Lycklig. Allt på samma gång.



Eftersom jag nyligen har läst Fay Weldons självbiografi "Auto da Fay" så känner jag igen rätt mycket från den. "Praxis" är nämligen, enligt Fay själv, den av hennes böcker som har flest självbiografiska drag och det var även henne första bok, om jag inte minns fel. Så nu sitter jag och jämför med Fays eget liv och prickar av i huvudet. Modern övergiven av fadern? Check! Tajt ekonomiskt? Check! Förälskad som skolflicka i en äldre flicka och går med i kören för att vara henne nära? Check! Och så vidare. Men på ett bra sätt, alltså. Det här komemr att bli ett rent, skärt nöje!