Emmas Bokhylla

Efter att ha hetsläst allt jag kunde komma över om de oerhört tragiska händelserna i Norge till långt in på eftermiddagen i lördags (och blivit alldeles darrig över ondskan en enda person kan besitta) så åkte vi hem, åt middag och bestämde oss för att försöka tänka på något annat och åkte till Milimani City för att se sista, den allra, allra sista Harry Potter- filmen ( Harry Potter and the Deathly Hallows part 2).

Jag är ledsen, jag blev besviken. Jag tyckte att döden av alla de karaktärerna som vi har följt i flera filmer och böcker trivialiserades. Skräcken, ångesten och sorgen som jag grät floder över när jag läste boken tyckte jag lyste med sin frånvaro. Folk som offrar sig för det de tror är det rätta behandlades inte med den respekt som jag hade väntat mig.  Men det kanske var jag, kanske inte filmen. Jag vet inte.

ps. Mina schemalagda inlägg i helgen tickade på som vanligt. Jag funderade ett tag på att stänga av allt, precis som det kändes som om huvudet var avstängt. För det finns så mycket viktigare saker i världen än just blogginlägg och i situationer som den här så känner i alla fall jag det väldigt starkt. Men samtidigt blir jag så rasande jävla förbannad på att en idiot i Norge spränger, mördar och lekar Gud, avslutar så många unga liv, sättar så många människor i skräck, plågar en hela nation och chockar en hel värld att jag lät det vara. Eller rättare sagt, jag kunde inte bestämma mig för om de skulle vara där eller inte och till slut så bara blev det så. Rätt eller fel, jag vet inte.

Jag hoppas bara att ingen kande att de blev upprörda över det, det var aldrig min mening.

Samtidigt som allt det här hände så gifte sig en av mina bästa barndomsvänner på en strand på Gotland. Jag önskar att jag hade kunnat vara med och fått en dos av all den kärlek som råder en sådan dag.