Arkeologerna och Bibeln
När jag gick på gymnasiet så var några av mina favoritförfattare Alf Henrikson; hans skrev om, för mig, väldigt intressanta perioder/personer i historien och på ett väldigt lättillgängligt språk med en massa humor. Få av mina klasskamrater kunde förstå varför jag frustade av skratt när jag läste historieböcker.... Bland de absoluta favoriterna fanns Antikens historier och Biblisk historia, som manade på mitt intresse för sanningshalten i just Bibeln. Läste och gottade mig en hel del i ämnet, men det var ju rätt länge sedan, intresset har tyvärr somnat till lite under åren som har trillat iväg.
Sen i dag, på DN.se, återuppväcktes det drastiskt när jag läste om Hans Furuhagen och hans bok "Bibeln och arkeologerna". "Äntligen" ville en del av mig utbrista sådär lite lagom melodramatiskt. Precis vad jag behöver för att sparka igång det här snarkande intresset!
Att Jonas Thente, som skrev artikeln, är lite lätt nervös för syndafloden av ilskna mejl som förmodligen kommer att överfalla honom, får mig att både le och tycka synd om honom. För texten föll mig precis på läppen och för tillfället bor jag i ett land där de flesta tror att Bibeln (eller Koranen) skrevs ord för ord av Gud himself, och Nåde Mig, när jag ibland lyckas drista mig till att tänka annorlunda (det finns många, långa historier, bland annat en kollega som blev sjukt sur på mig för att jag inte tror på Healing Genom Hans Kraft, men vi behöver inte gå in på detaljer)!
Sv: Haha, japp. Gjorde high five med mig själv när jag upptäckte att hon var rädd för den när vi var små ... Och nej, hon har nog vuxit ifrån det nu.
Jag ser jättemycket fram emot att läsa den där boken om Bibeln och arkeologerna. Jag hoppas den är så bra som jag fick intrycket av från Thente.
Och jag läste också hemskt mycket Henriksson ett tag; har både Antikens och biblisk historia i bokhyllan, och naturligtvis det jättefina Hexikon.
Om inte historieintresset falnat helt hos dig, och om du inte redan har läst den tycker jag att Maja Hagermans bok Spåren av kungens män (nu med ett drygt decennium på nacken) är hemskt bra, även om det där ju handlar om den svenska, och inte den bibliska historien.
Jag haller med, jag tycker att den later riktigt bra!
Nejda, historieintresset finns kvar, det forsvinner nog aldrig! Men nar jag laste det pa universitetet sa fick jag ju mitt lystmate dar, och nar jag gick vidare till andra amnen sa forsvann det inte, men det hamnade liksom under hogen av all kurslitteratur och blev eh, lite mosat, tyvarr. Men nu skall det fram igen!
Sparen av kungens man, den har jag hallit i manga ganger, om den ar bra sa skall jag absolut ge den en chans! Svensk historia ar minst lika intressant! ;-)
